Svensk Stasiforskning förstörs till nyårsafton

[Inspektør snusen]

Svensk Stasiforskning förstörs till nyårsafton
Publicerad 28 dec 2014 kl 06.34


Senast på nyårsafton måste Stasiforskaren Birgitta Almgren förinta unikt forskningsmaterial om vad Säpo visste om Stasis aktiviteter i Sverige, skriver Christoph Andersson.

Stasiarkivet vid Karl-Liebknechtstrasse i Berlin, ett stenkast från Alexanderplats. Jag sitter i läsesalen på sjätte våningen och går igenom en rapport från mars 1969, författad av Stasilöjtnanten Böhm och Stasimajoren Radziey.

De båda officerarna skriver om en av sina stasiagenter, "IM:s", på hemligt uppdrag i Sverige. Agenten är 24 år gammal och har skickats till Lund. Officiellt ska han läsa teologi och bli präst, inofficiellt ska han spionera på östtyska flyktingar.

I rapporten skildrar Böhm och Radziey hur trevligt 24-åringen från DDR har det i sällskap med två namngivna svenska Säpo-män. Den ene är "N" cirka 45 år gammal, den andre är "S", runt 40 år. Säpo-männen frågar artigt 24-åringen hur han trivs i Sverige och om han har fått några vänner. Men också hur hans gamla mamma mår.

Från Säpo:s sida handlar dock mötet om långt mer än socialt prat. Säpo vill få hjälp med att kartlägga en viss Stasiagent. Närmare bestämt en annan östtysk student i Lund, som Säpo länge haft ögonen på. Säpo-männen frågar till och med 24-åringen "om vad han tror om misstanken att X (personen i fråga) jobbar åt MfS". Förkortningen står för Ministeriet för statssäkerhet, i folkmun kallat just Stasi.
Frågan är om S och N vet vem de egentligen pratar med - eller om de faktiskt försöker värva 24-åringen, med målet att skaffa sig en dubbelagent hos Stasi. Västtyska Säkerhetspolisen har sedan 1967 känt till att 24-åringen är Stasiagent, en uppgift som även Säpo ska ha fått. Personen mittemot S och N är nämligen agenten "IM Thomas", alias Aleksander Radler. Han ska senare bli präst i Burträsk och teologiprofessor i Umeå, men förbli i Stasis tjänst ända till 1989. I slutet på 1960-talet är han i Sverige för att ersätta just den agent som Säpo vill ha upplysningar om.

Jag slår upp Radlers egen gamla Stasiakt. I den hävdar han att polisen tar kontakt med honom 15 gånger för att samla in bevis mot den andre Stasiagenten.

Allt detta är Stasis version, fritt tillgänglig för alla att läsa i Berlin. Men vilken är då Säpo:s? Det får vi inte veta, för Säpo:s uppgifter omfattas än i dag av kvalificerad sekretess.

Den ende som fått insyn i Säpo:s arkiv, med uppgifter om Radler och andra Stasiagenter, är Birgitta Almgren, professor emerita i tyska. Säpo har länge avslagit hennes begäran om insyn i arkivet, men Almgren överklagade till Högsta Förvaltningsdomstolen och fick rätt. I gengäld avkrävs hon tystnadsplikt, intill döden. Hon får inte röja identiteten på någon registrerad person, oavsett om denne arbetat åt Stasi eller Säpo.

Hon får inte ens kontakta någon omnämnd för att göra faktakollar eller för kompletterande intervjuer.

Dessutom måste hon förstöra alla anteckningar, som hon fört under sin research hos Säpo. Det gäller såväl handskrivna noteringar som datafiler. Senast den 31 december 2014 klockan 23.59:59 ska allt vara förintat.

Det enda som kommer att finnas kvar av hennes mångåriga research hos Säpo är hennes böcker "Inte bara Stasi" och "Inte bara spioner". Parallellt gallrar Säpo sitt arkiv, med följd att oersättligt historiskt forskningsmaterial snart kan försvinna för evigt.

Det leder till att vår bild av Kalla kriget riskerar att bli fragmenterad, i värsta fall utraderad eller rentav falsk. Det bästa hade varit om riksdagen för länge sedan skulle ha mjukat upp sekretesslagstiftningen, med målet att efter tysk förebild öppna arkiven, inklusive Säpo:s. Då hade vi kanske fått veta mer om Säpo:s avsikter i fallet Radler - och varför han i obehindrat kunde arbeta åt Stasi fram till 1989, tidvis med Sverige som bas.

Men den frågan har inte intresserat varken borgerligheten eller socialdemokratin. Därför tvingas vi nu åse hur Birgitta Almgren tvingas förstöra sitt grundmaterial.

Det är en skandal utan like, djupt ovärdig ett land som annars alltid säger sig värna om öppenhet och insyn.

Christoph Andersson

Författare till boken "Operation Norrsken om Stasi och Sverige under Kalla kriget"

http://www.expressen.se/debatt/svensk-s ... yarsafton/